Kasermandl är en ande i den alpina traditionen.
Fäbodanden som till bot bebor den tomma fäbodstugan. Faktarutan beskriver Kasermandl som en botgörande gestalt som bebor den tomma fäbodstugan som gottgörelse.
Kasermandl är en tyrolsk fäbodande som bosätter sig i fäbodstugorna så snart boskapen drivits ner till dalen på hösten. Enligt sägnen var han själv en gång en fäbodherde som dömdes till bot på den öde fäboden för att ha varit slarvig i ost- och smörarbetet.
Fram till Mårtensdagen den 11 november härjar han där, växlande mellan lekfullt spratt och verklig skräck. Ursprungsorten för den mest kända versionen anses vara Umbrüggler Alm ovanför Hungerburg utanför Innsbruck, men besläktade berättelser är spridda i stora delar av Tyrolen.
Typ: Tyrolsk fäbodande, bunden till den övergivna fäbodstugan
Ursprung: Umbrüggler Alm nära Innsbruck, med varianter i Wildschönau, Brixental, Unterinntal och det övre steiermarkska Ennstal
Texter: Zingerle, Sagen aus Tirol (1850er/1891), Kasermandl-Lied von Josef Pöll
Tidsperiod: muntligt äldre, skriftligt belagt sedan mitten av 1800-talet
Framträdande: oftast bara märkbar som ljud eller oro, mer sällan beskriven som en liten, oansenlig mansgestalt
Muntligt äldre, skriftligt belagt sedan mitten av 1800-talet: Ignaz Vinzenz Zingerle dokumenterade den tillhörande seden redan 1850.
Tyrolska fäbodområden, bland annat Umbrüggler Alm nära Innsbruck, Wildschönau, Brixental och Unterinntal, med utlöpare in i det övre steiermarkska Ennstal.
Väl belagt genom regionala sägentexter, framför allt hos Zingerle, samt levande sedvänjor och en känd tyrolsk folkvisa.
Tyroliska: Kasermandl, en sammansättning av Kaser, den alpina benämningen på fäbodstugan eller sätesstugan, och Mandl, liten man. Sägnen själv vandrar inom Tyrolen från Umbrüggler Alm till Wildschönau, Brixental och Unterinntal och når i egen form även det övre steiermarkska Ennstal, vilket en studie av Alois Strimitzer visar.
Framträdande
En fast kroppslig beskrivning av Kasermandl saknas i de flesta versioner. Oftare blir han märkbar genom sitt verkande, genom ljud, skuggor och oro i den annars tysta stugan, snarare än genom sitt utseende. Där han tecknas mer i detalj framträder han som en liten, oansenlig mansgestalt som växlar mellan godmodighet och ondsinthet.
Verkan
Så snart boskapen drivits bort på hösten börjar Kasermandl härja i den tomma fäbodstugan. Han skrämmer och förvirrar besökare och bjuder dem ibland på en gåtfull gröt, som enligt sägnen skulle befria varelsen om den ätes, men som sägs vara blandad med smuts och därför snarare gäller som en fälla än en gåva. Fram till Mårtensdagen förblir han bunden till fäboden.
De viktigaste aspekterna av fäbodanden i korthet.
En typ av husande inom den tyrolska fäbodhushållningen, skriftligt belagd sedan mitten av 1800-talet hos Zingerle.
Fäbodjäntor och fäbodherdar samt tillfälliga besökare som uppehåller sig i den övergivna stugan efter att boskapen drivits ner.
Oftast bara märkbar som ljud, skugga eller oro, mer sällan beskriven som en liten, oansenlig mansgestalt.
Skräck och förvirring hos besökare i den tomma stugan, bunden till tiden mellan boskapens nedförande och Mårtensdagen.
Den gemensamma seden Martinistampf, där utklädda pojkar högljutt driver bort Kasermandl från dalen.
Den brittiska brownien och den skandinaviska tomten som besläktade gårds- och husandar med liknande ambivalens.
Ursprungsorten för den mest kända versionen anses vara Umbrüggler Alm ovanför Hungerburg utanför Innsbruck, men besläktade berättelser är spridda i stora delar av Tyrolen, till exempel i Wildschönau, Brixental och Unterinntal, samt med egna drag i det övre steiermarkska Ennstal, vilket en studie av Alois Strimitzer visar. Sägnens kärna ligger i botmotivet: Kasermandl var under sin livstid en fäbodherde som försummade sitt arbete, till exempel genom att använda smörklumpar till att spela kägla med istället för att bearbeta dem omsorgsfullt, och som därför dömdes att tillbringa vintern som ande på den övergivna fäboden.
Sägenssamlaren Ignaz Vinzenz Zingerle nedtecknade redan 1850 den tillhörande seden, där unga pojkar utklädda symboliskt driver bort Kasermandl från dalen. Denna sed, kallad Martinistampf eller Almerfahren, äger traditionellt rum kring Mårtensdagen och visar hur nära sägengestalten är förbunden med böndernas årscykel och fäbodhushållningen. Under 1900-talet tonsatte den tyrolska visdiktaren Josef Pöll berättelsen om Umbrückler Alm i en folkvisa som fortfarande är känd idag.
Kasermandl-visan av Josef Pöll hör fortfarande till den fasta repertoaren inom tyrolsk folkmusik, och seden med Martinistampf respektive Almerfahren upprätthålls fortfarande i enskilda tyrolska kommuner. Som turistiskt motiv förekommer Kasermandl ibland i regionala sägenvandringar och vandringsbeskrivningar, oftast med hänvisning till Umbrüggler Alm som ursprungsort.
Religionsvetenskapligt tillhör Kasermandl typen av husande som uppstår ur en avliden, skuldbelastad människa och som förblir bunden till en bestämd arbetsplats. Sägnen förknippar ekonomisk omsorgsplikt, här den omsorgsfulla ost- och smörtillverkningen, med religiös bot och markerar samtidigt den säsongsbetonade övergången från den bebodda sommarfäboden till den övergivna vinterstugan. Viktigt för tolkningen: Kasermandl skrämmer och retas, men betraktas inte som en dödlig fara. Hans oro tolkas som bot, inte som ren ondsinthet.
Traditionen känner framför allt till den gemensamma seden Martinistampf som en verksam motåtgärd: utklädda unga pojkar drar under buller genom dalen och driver symboliskt bort Kasermandl från fjällvallen, en ritual som Zingerle redan dokumenterade under 1800-talet. Dessutom gäller den enkla regeln att man efter boskapens nedflyttning från fjällvallen inte utan anledning ska vistas i de tomma stugorna och inte ta emot den tvivelaktiga gröt som erbjuds där. Den som trots allt måste beträda fjällvallen gjorde bäst i att göra det i dagsljus och i sällskap. Någon ytterligare skyddsmagi är inte överlämnad för Kasermandl.
Som en ande som är bunden till en bestämd stuga och dess hushåll, och som pendlar mellan hjälpsamhet och elakt spratt, liknar Kasermandl den brittiska Brownie, som likaså bebor gård och hus och blir en plåga vid dålig behandling. En närmare parallell utgör den skandinaviska Nisse, en gårds- och stallande som vakar över arbetet på gården och straffar försumlighet lika strängt som Kasermandl gör med det försummade fjällarbetet. Kasermandl bör hållas tydligt isär från Venedigermandl, en annan alpin mandl-gestalt: medan Kasermandl som en botgörande husande förblir bunden till en enskild stuga, drar Venedigermandl som en främmande malmletare varje sommar på nytt genom bergen.
Varför spökar Kasermandl just på hösten?
Eftersom han är bunden till fjällvallens ekonomi: så länge boskap och fäbodfolk finns på fjällvallen håller han sig oansenlig. Först efter boskapens nedflyttning på hösten, när stugan står tom, blir Kasermandl enligt sägnen aktiv, tills seden Martinistampf symboliskt driver bort honom kring den 11 november.
Är Kasermandl ondsint?
Berättelserna skildrar honom ambivalent: han skrämmer och retar besökare, men anses inte utgöra någon dödlig fara. Hans oro tolkas som en botgöring för eget felaktigt beteende under livstiden, inte som ren ondska.
Vad går seden Martinistampf ut på?
Det är en tyrolsk sed där utklädda unga pojkar drar under buller genom dalen för att symboliskt driva bort Kasermandl från fjällvallen. Zingerle belade denna sed redan år 1850.
Rekommenderade interna länkar:
Fler standardverk i litteraturförteckningen.
Oavsett om det berättas som Kasermandl fjällande i de tyrolska Alperna eller i den mer utförliga sägnen Kasermandl Tyrolen: berättelsen förblir bunden till den höstliga boskapsflytten och den tomma fjällstugan, tills seden Martinistampf år efter år på nytt driver bort honom.
Mot dess påverkan nämner den kulturöverskridande traditionen dessa skyddsmedel:
Rekommenderade skyddsmedel
Det enklaste skyddsmedlet i denna samling: 41 skikt av äkta guld 999, platina, silver och kisel, tillverkat i Ruhla/Thüringen. Behöver inte aktiveras, är inte bunden till en specifik person och verkar inom en radie av cirka 50 meter, även utan att bäras.
Besläktade väsen

Nergal, krigsgud och underjordens regent i Mesopotamien. Tempel i Kutha, giftermål med Ereshkigal...

Langsuir, den blodsugande anden av en kvinna som dött i barnsäng i Malaysia. Ursprung, hålet i na...

Douen, anden hos odöpta barn som dött i Trinidad. Ursprung, de vridna fötterna, det ansiktslösa v...

Lob Lie-by-the-Fire, den lata härdanden i engelsk folklore. Ursprung hos Milton, väsen och den re...

Varpulis, den påstådda slaviska stormvindsanden. Ursprung, klassificeringen som pseudogudom och d...

Yamaraja: karmadomare, Pasha och Danda, buddhistisk anpassning som Yama Dharmaraja. Funktion, iko...