Guds budbärare i judisk-kristen-islamisk tradition. Bebådade Maria om Jesu födelse, dikterade Koranen för Muhammed.
Denna sida placerar ärkeängeln Gabriel som ett ljusvarelsekoncept.
Gabriels huvudscen är bebådelsen (Luk 1:26-38). Han visar sig för Maria i Nasaret och tillkännager Jesu avlelse. Redan tidigare bebådar han Sakarias om Johannes döparens födelse (Luk 1:11-20). I Daniels bok (Dan 8:16; 9:21-27) tolkar Gabriel visionen om de fyra rikena och profetian om de sjuttio veckorna. Hans namn gabriʾēl betyder ”Guds man” eller ”Guds hjälte”.
I islam är han känd som Jibrīl, Koranens uppenbarelseängel. I den kristna liturgin betraktas han som det glada budskapets budbärare, som domedagens basunängel och som skyddshelgon för diplomater, posttjänstemän och telekommunikation. Hans attribut är lilja, skriftrulle och basun, hans festdag är den 24 mars.
Typ: Ärkeängel, budbärare, förmedlare av gudomligt budskap Tradition: judaism (Talmud), kristendom (bebådelsen av Maria), islam (Koranen, Jibrail) Funktion: kommunikation, budskap, transformation, inre klarhet Huvudattribut/symboler: vit och silverfärgad flamma, lilja, klocka, stav Spridning: central inom kristen mariologi, islamiskt som Jibrail, utbrett inom esoteriken
Gabriel (Gavriel, ”Guds kraft”) förekommer i den hebreiska Bibeln i Daniel 8:16 och 9:21. Inom kristendomen är han främst känd som den ängel som bebådar Maria om Jesu födelse (Lukas 1:26-38).
I islam är Gabriel (Jibrail) den ängel som överbringade Koranen till profeten Muhammed. Kabbalan förknippar Gabriel med sefiran Jod eller sefiran Hod (förstånd), platsen för kommunikation. Den västerländska angelologin vördade Gabriel som ängel för bebådelsen, kommunikationen och den andliga reningen.
Bibeltexter (Daniels bok, Lukasevangeliet, Uppenbarelseboken). Talmud och Kabbalan nämner Gabriel som en av de fyra högsta ärkeänglarna i den hebreiska angelologin. Koranska hänvisningar till Jibrail och hans uppdrag.
Den kristna konsttraditionen har avbildat Gabriel med lilja eller stav genom seklerna. Modern esoterisk och new age-litteratur betonar Gabriels roll som inre rådgivare och klarhetsbärare. Psykologiska tolkningar ser Gabriel som en förkroppsligad intuition och äkta, modig kommunikation.
Ärkeängeln Gabriel är, vid sidan av Mikael, den enda ängelgestalten i den hebreiska Tanak som förekommer med eget namn. Han uppträder i Daniel 8:16 och 9:21 som uttolkare av Daniels visioner.
I Lukasevangeliet är han bebådelsens ängel, både till Sakarias (Luk 1:19) och till Maria (Luk 1:26, 38); denna dubbla bebådelse gör honom till Nya testamentets centrala budbärare.
I Koranen kallas han Jibril eller Jibra’il och är förmedlaren av uppenbarelsen till Muhammed (Sura 2:97; 16:102; 26:193). Detta tredubbla religiösa vittnesbörd är religionshistoriskt unikt och ger Gabriel en särställning i det judisk-kristet-islamiska ängelkorpusen.
Gabriel avbildas som en smal, elegant ljusvarelse i vit-silvrig klädnad eller genomskinligt ljustyg. Hans färg är renvitt eller mjukt silver, ibland genomvävt med akvamarin eller ljust blått. Han bär en stav, en vit lilja eller en guldklocka. Liljan är den klassiska symbolen för renhet och mariologi.
Klockan symboliserar bebådelse, klar klang och sanningen som ljuder. Vingar av precist, riktat ljus omger honom. Energetiskt verkar Gabriel kylig, klar och genomträngande, som en ren kristallklang eller klockslag. Hans närvaro väcker inre stillhet och en uppmärksam mottaglighet.
Gabriel är budskapets och den inre klarhetens ängel. Där Mikael strider och skyddar, förmedlar Gabriel budskap och upplysning. Han står för förmågan att omsätta högre sanning i begripligt mänskligt språk och medvetande.
Han symboliserar också nya begynnelser, varje budskap från Gabriel inleder en ny cykel av förståelse och förnyelse. I psykologiska termer förkroppsligar Gabriel den intuitiva kanal som lyfter det omedvetna till medvetandet. Hans vitsilvriga energi renar förvirring och skapar inre klarhet, utan dom eller tvång.
I den kristna traditionen, alltsedan Pseudo-Dionysios, är Gabriel budskapets ängel och därmed knuten till ärkeänglarnas kör. I den judiska ängelmagin är han ängeln för norr, för månen och för sfären Yesod i det kabbalistiska livsträdet.
I den islamiska traditionen är han den främste av änglarna med särskild närhet till Gud (i Mi’raj-traditionen följer han Muhammed på hans himmelsfärd). Denna flerfaldiga tillhörighet gör Gabriel till en brygga mellan de tre abrahamitiska religionerna och deras ritualmagiska tolkningar.
I iWell Guard åkallas Gabriel för att öppna inre kommunikation och klart ta emot högre vägledning. En praktik är att tända ett vitt eller silverfärgat ljus och be Gabriel klargöra och stärka den inre rösten.
Gabriels kraft används för att klargöra psykisk eller mental förvirring, för att förstå drömmar och skärpa intuitionen. Gabriel hjälper också till att förmedla energetiska budskap renare, utan förvrängning genom ego, rädsla eller yttre interferens. Hans vitsilvriga låga verkar renande på alla kommunikationskanaler i skyddsfältet.
I skyddsmantrat är Gabriel i punkt 3 (transformation av redan verkande influenser) uttryckligen positionerad som väktare av den violetta flamman. Om energin från en svartmagisk attack inte kan tas emot av Gaia, tar Gabriel över överföringen till ljuset.
Denna konstruktion förenar Gabriels judisk-kristet-islamiska förkunnelse- och förmedlingsfunktion med den teosofiska ljusarbetartraditionens violetta flamma som transmutationsmedel (jfr /violette-flamme/). En utförlig funktionsöversikt av mantra-skikten hittar du under Funktionsöversikt av skyddsmantrat.
De äldsta uttryckliga omnämnandena av Gabriel finns i den bibliska Daniels bok, som i dagens forskning i huvudsak dateras i sin slutgiltiga form till det andra århundradet före vår tideräkning. Där uppträder Gabriel två gånger.
I det åttonde kapitlet visar han sig för Daniel, efter att denne haft en gåtfull vision om en bagge och en getabock, och får uppdraget att förklara betydelsen för siaren. I det nionde kapitlet kommer Gabriel åter, medan Daniel ber, och ger honom en profetia om ett visst antal tidsperioder.
Anmärkningsvärt i dessa avsnitt är att Gabriel här framträder som en tydande ängel. Hans uppgift är inte i första hand att handla, utan att förklara. Han förmedlar mellan den himmelska världen, som visionen kommer från, och den mänskliga siaren, som inte av egen kraft kan förstå den.
Därmed hör Gabriel till en föreställning om änglar som utvecklades i den judiska litteraturen under den hellenistiska tiden: änglar som förmedlare av kunskap och uppenbarelse, ofta med eget namn och eget ansvarsområde.
Daniels bok nämner med Mikael endast ytterligare en ängel uttryckligen vid namn. Denna sparsamhet är påfallande, eftersom det i den samtida utombibliska litteraturen, till exempel i Enoksskrifterna, förekommer många namngivna änglar.
Forskningen ser i Daniel en viktig knutpunkt: här skrivs en ängel med namn och funktion fast in i en biblisk text, och från denna punkt verkar gestalten vidare i den senare judiska, kristna och islamiska traditionen.
I Nya testamentet förekommer Gabriel enbart i Lukasevangeliet, i två nära sammanhörande scener i det första kapitlet. Först träder han fram inför prästen Sakarias i templet och bebådar honom sonens födelse, den blivande Johannes döparen.
När Sakarias tvivlar blir han stum tills bebådelsen har uppfyllts. Några verser senare sänds Gabriel till Maria i Nasaret och bebådar henne Jesu födelse. Denna andra scen har gått till eftervärlden som bebådelsen till Maria.
Lukas tecknar här Gabriel i exakt samma roll som redan finns i Daniels bok: som ett sändebud som överbringar och förklarar ett gudomligt budskap. Han presenterar sig uttryckligen med namn inför Sakarias och säger att han står inför Gud.
Kopplingen till Daniels bok understryks ytterligare av att Lukas väljer samma ängelgestalt som där uppträdde som uppenbarelsens förmedlare. För de tidiga läsarna framträdde därmed en linje från den äldre profetiska traditionen till händelserna kring Jesus.
Bebådelsescenen blev ett av de viktigaste bildmotiven inom kristen konst. Från senantiken fram till nyare tid har målare och skulptörer gång på gång gestaltat mötet mellan Gabriel och Maria, ofta med fasta attribut som liljan som tecken på renhet eller skriftrullen med ängelns hälsning.
Den liturgiska traditionen förband händelsen med en egen högtidsdag. Gabriels betydelse i den västerländska kulturen vilar till stor del just på dessa få verser i Lukasevangeliet.
Inom islam bär Gabriel namnet Jibril och innehar en central ställning, eftersom han räknas som den ängel genom vilken Koranen förmedlades till profeten Muhammed.
Koranen själv nämner Jibril vid namn och talar om honom som den som förde uppenbarelsen in i profetens hjärta. Den islamiska traditionen förbinder också andra händelser med Jibril, bland annat den första uppenbarelsen i grottan nära Mecka och hans roll som följeslagare vid profetens himmelsfärd.
I den islamiska traditionen betraktas Jibril som en av de högst rankade änglarna, ofta nämnd på första plats. Han förekommer i hadithsamlingarna även i mänsklig gestalt, till exempel när han besöker profeten och hans följeslagare i en mans form för att genom frågor lägga fram trons grundläror.
Denna föreställning om en ängel som förmedlar mellan den himmelska och den mänskliga sfären och överbringar kunskap står i tydlig kontinuitet med de äldre judiska och kristna bilderna av Gabriel.
Därmed är Gabriel en av de få gestalter som spelar en betydande roll i alla tre abrahamitiska religioner, och överallt är hans huvudfunktion densamma: att förmedla gudomlig uppenbarelse till människan.
Inom religionsvetenskapen ses detta som ett exempel på hur en gestalt förs vidare över religiösa gränser och anpassas till varje egen ram utan att förlora sin kärna. Besläktade gestalter inom ängelläran är bland annat Mikael och Rafael.
Gabriel (hebreiska Gavri-el, Guds hjälte eller Gud är min styrka) är budbärar-ärkeängeln inom de tre abrahamitiska religionerna. I Daniels bok tolkar han syner, i Lukasevangeliet bebådar han Maria om Jesu födelse (Luk 1:26 ff).
Inom islam är Gabriel (arabiska Jibril) den ängel som uppenbarar Koranen för profeten Muhammed. Hans högtidsdag är den 29 september.
Inom den västerländska ängel–esoteriken anses Gabriel vara ärkeängeln för budskap, drömmar, renhet och kommunikation. Han förknippas med elementet vatten, färgen vitt eller silver, månen och västerriktningen. Klassiska symboler: den vita liljan (Madonnaliljan från bebådelsescenen), trumpeten (för den yttersta domen) och skriftrullen.
Besläktade väsen

Sophia är personifieringen av den gudomliga visheten, från den hebreiska Chokhmah via den gnostis...

Israfil, ärkeängel i den islamiska traditionen, överlämnad genom århundraden: basunängeln för upp...

Samantabhadra, engagemangets bodhisattva. Vit elefant, tio löften, Avatamsaka-Sutra. Hua-yen-budd...

Vajrapani, bodhisattva av kraft och vaktare av åskviggen. Tantrisk visualisering, skydd mot ont, ...

Kuthumi är en upplyst mästare inom teosofin som förenar visdom med medkänsla. Upptäck hans läror ...

Sylfen, Paracelsus' luftelementarande. Ursprung, elementarkvartetten och den religionsvetenskapli...